Det var en vanlig morgon när jag stod vid spegeln och gjorde mig i ordning innan föreläsningen som började allt för tidigt. De flesta undervisningstimmar var mycket tidigt på morgonen vilket inte var optimalt för de som var aktiva i det studentikosa livet på kåren. Där stod jag och försökte bygga en fasad av hälsokorrekt student istället för härjad kunskapshungrig elev när jag i ögonvrån såg hur en kråkfot tydligt visade sig. Jag hade inte tänkt på det tidigare men rynkor skall väl komma förr eller senare. Några månader senare kom jag att tänka på det ytterligare en gång, men då var det pannan som fått rynkor. Det är märkligt hur kroppen anpassar sig och utvecklas även om rynkor kan vara invecklade.